TEXTURER

För några månader sedan lyste våran nya balkong med sin tomhet så jag bestämde mig för att ta tag i saken. Eftersom jag varit på bussfärder genom Staffanstorp visste jag var jag skulle leta.

Jag googlade på ”staffanstorp utemöbler” och först på listan kom, till min förvåning och glädje, Utemöblernas Mecca upp. En blogg som startats upp i samma tradition som Rostsverige, en kärleksfull dokumentation av det flagnade folkhemmet. Kortlivad tyvärr men det bästa är att den lyckas fånga Staffanstorp i en kärnfull syntes:

Bara namnet på orten utstrålar något oerhört trist, eller hur? Nästan komiskt trist. De flesta som kommer till Staffanstorp gör så för att man antingen åkt vilse, eller ska handla utemöbler. För är det något som det finns gott om i Staffanstorp är det utemöbelaffärer. Inget snack om den saken, Staffanstorp är utemöblernas Mecca. Orten ligger bokstavligen helt planlöst och obegripligt utslängd på en lerig åker. Kommunen hyser 21 000 invånare som ALLA bor i villa. Staffanstorp är utan tvekan top 10 fulaste orterna i Sverige – Villor från 70-talet + åkrar + industrier + kraftledningar + massor av vägar + NOLL natur = Staffanstorp, som känns lika kulturell som en påse planteringsjord. Lika charmig som en Wunderbaum.

I HippHipparnas (som väckt löje över Staffanstorp med Tiffany Persson) 500-podradio i Sydsvenskan häromåret hade man i ett avsnitt (tyvärr inte längre tillgänglig) historikern Dick Harrison som gäst. Dick som är uppvuxen i Staffanstorp berättar i programmet om sin tuffa tillvaro på gangstertillhållet Centralskolan. Han valde att tillbringa sin tid i biblioteket eftersom det, surprise, inte fanns någonting annat att göra och hans flytt till Lund beskriver han som att ”gå in i en ny dimension”.

I vuxen ålder har han åkt tillbaka och föreläst, och nu kommer vi till det festligaste i inlägget, inför en fullsatt aula om det ENDA avtryck som Staffanstorp har lämnat i historieböckerna. Den gode Dick hade letat långt och länge i rullorna efter någon slags koppling (ett omständligt arbete kan man förstå) till orten. Efter mycket om och men fann han till slut en notering.

Nämligen den att Karl Knutsson Bonde, även känd som ”Sveriges sämsta kung genom tiderna” då han lyckats med konststycket att bli avsatt tre gånger, var nere och plundrade i Skåne anno 1452 och brände av en händelse ner en gård i dåvarande Staffanstorp.

Ergo: Den enda gången som statsmakten visat intresse för Staffanstorp så har den bränt ner skiten. Begreppet ”historiens vingslag” tar fyr och falnar till aska.