TEXTURER

Fakta i allsköns former for genom luften. Huvudet pepprades med årtal, siffror, händelser och platser. Sjuk statistik, tragiska öden och framförallt en skrämmande människosyn.

På podiet stod Staffanstorpuppväxta Dick Harrison och gjorde allt för att skapa en aha-upplevelse och spräcka hål på våra föreställningar. Om att slaveriet tillhör det förgångna och absolut inget som vi i Sverige har befattat oss med. Vilket är fel alltihopa.

Ungefär 13 miljoner beräknas vara slavar idag samtidigt som slaveri märkligt nog är en ickefråga. Det krävs en folkrörelse såsom abolitionism väckte opinion mot slavhandeln på 1800-talet för att frågan skall komma upp på bordet igen.

Att vi inte gjort upp med vårt koloniala arv är ett problem. Myter om vår överlägsenhet. Uppdelning av världen i i-land och u-land. Nationalromantiken som grundlades i missnöjets Sverige efter att ha tappat sin position som stormakt. Ja, det finns mycket att hugga tag i.

Folkhögskoleläraren Gustav Fridolin följer spåren i TV4-dokumentärserien Vår Mörka Historia. Där Harrison är bra på att rapa upp det ena exemplet efter det andra som det levande bibliotek han är (Slaveri-redogörelse i tre tjocka luntor) så sätter Fridolin frågorna i ett större perspektiv och försöker förstå mekanismerna bakom.

I den andra delen var Darwins Survival of the fittest, som på sin tid ingav ett gott samvete att piska sina slavar hårdare, en ögonöppnare men det som drabbade mig mest var nog Leopolds Kongostaten där svenska militärer tjänstgjorde. Samerna på hemmaplan ska inte heller glömmas bort.

Det är en välproducerad dokumentär. Arkivbilder blandas med intervjuer och möten med människor. Tågfärder binder ihop programmets olika delar på ett självklart sätt. Kanske just för att jag själv råkade stöta på Gustav i en trasslande restaurangkö på ett tåg i somras.

Stilmässigt liknar denna personligt betraktade odyssé närmast Fredrik Lindströms program. Men Fridolin utelämnar humoristisk knorr – vilket i sammanhanget känns befriande – och väjer inte för det svåra utan tar ämnet på just det allvar det förtjänar.

Det finns säkert en och annan historiker som ondgör sig över att Lindström och Fridolin träder in på deras marker och gör det i nyhetsavslöjande reportageform men huvudsaken är att våran historia kommer fram i ljuset. Ofta krävs det en aha-upplevelse för att man ska haja till.

Uppdatering: Dick Harrison på Axess Play om slaveri