TEXTURER

Rösta fram månadens Malmö-Lundabo

1. Elin Sahlin

fick inte bli psykolog – för att hon är tjej. Nu stämmer hon Lunds Universitet och diskrimineringsombudsmannen DO.

I sak tycker jag hon har rätt men jag tycker det är fel att nominera henne. Varför? Jo, problemet är att hon egentligen inte gjort något.

Bakom stämningen finner vi den juridiska opinionsbyrån Centrum för rättvisa som ligger bakom hela avslöjandet och driver målet åt Elin och de andra. Som det står i artikeln i  Sydsvenskan så visste hon inte ens om att hon blivit diskriminerad förrän hon blev uppringd av byråns jurist.

Sydsvenskans Niklas Orrenius har tidigare skrivit om Centrum för rättvisas blåfärgade politiska agenda med att arbeta mot kvotering och fackliga lagar genom att aktivt söka upp personer som hamnar i kläm på grund av dem. Talesmännen Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord gick sedvanligt ut med en debattartikel i DN i samband med händelsen.

Elin Sahlin fick sitt case serverat i knät och rådet att gå till pressen vilket hon också följde. Hör jag en applåd? En fanfar?

Om man skall vara krass går det att se Elin och hennes likar som redskap för byråns opinionsbildning. Vi talar ändå om en byrå som aktivt letar upp fall som de vet att de kan få en dragskjuts av i media och då är en rättrådig bortkvoterad kvinnlig students nuna tacksam att visa upp. Detta kan man inte blunda för.

Men det gör alltså tidningen City. Det står dessutom inte ett enda ord om Centrum för rättvisas inblandning i nomineringstexten.

Jag hoppas att det går bra för Elin Sahlin i rätten men ”månadens Malmö-Lundabo” har hon inte gjort sig förtjänt av. Min röst faller istället på arbetslöse Linus Billqvist. Han skrev i varje fall sin skylt själv och gick ut med den alldeles på egen hand.

För några månader sedan lyste våran nya balkong med sin tomhet så jag bestämde mig för att ta tag i saken. Eftersom jag varit på bussfärder genom Staffanstorp visste jag var jag skulle leta.

Jag googlade på ”staffanstorp utemöbler” och först på listan kom, till min förvåning och glädje, Utemöblernas Mecca upp. En blogg som startats upp i samma tradition som Rostsverige, en kärleksfull dokumentation av det flagnade folkhemmet. Kortlivad tyvärr men det bästa är att den lyckas fånga Staffanstorp i en kärnfull syntes:

Bara namnet på orten utstrålar något oerhört trist, eller hur? Nästan komiskt trist. De flesta som kommer till Staffanstorp gör så för att man antingen åkt vilse, eller ska handla utemöbler. För är det något som det finns gott om i Staffanstorp är det utemöbelaffärer. Inget snack om den saken, Staffanstorp är utemöblernas Mecca. Orten ligger bokstavligen helt planlöst och obegripligt utslängd på en lerig åker. Kommunen hyser 21 000 invånare som ALLA bor i villa. Staffanstorp är utan tvekan top 10 fulaste orterna i Sverige – Villor från 70-talet + åkrar + industrier + kraftledningar + massor av vägar + NOLL natur = Staffanstorp, som känns lika kulturell som en påse planteringsjord. Lika charmig som en Wunderbaum.

I HippHipparnas (som väckt löje över Staffanstorp med Tiffany Persson) 500-podradio i Sydsvenskan häromåret hade man i ett avsnitt (tyvärr inte längre tillgänglig) historikern Dick Harrison som gäst. Dick som är uppvuxen i Staffanstorp berättar i programmet om sin tuffa tillvaro på gangstertillhållet Centralskolan. Han valde att tillbringa sin tid i biblioteket eftersom det, surprise, inte fanns någonting annat att göra och hans flytt till Lund beskriver han som att ”gå in i en ny dimension”.

I vuxen ålder har han åkt tillbaka och föreläst, och nu kommer vi till det festligaste i inlägget, inför en fullsatt aula om det ENDA avtryck som Staffanstorp har lämnat i historieböckerna. Den gode Dick hade letat långt och länge i rullorna efter någon slags koppling (ett omständligt arbete kan man förstå) till orten. Efter mycket om och men fann han till slut en notering.

Nämligen den att Karl Knutsson Bonde, även känd som ”Sveriges sämsta kung genom tiderna” då han lyckats med konststycket att bli avsatt tre gånger, var nere och plundrade i Skåne anno 1452 och brände av en händelse ner en gård i dåvarande Staffanstorp.

Ergo: Den enda gången som statsmakten visat intresse för Staffanstorp så har den bränt ner skiten. Begreppet ”historiens vingslag” tar fyr och falnar till aska.